Linux DAW på svenska

Intel HD Audio-inställningar

2007-08-05T20:40:00.000+02:00

Att få igång HDA-kretsen i bland annat en del laptops kan vara lite knivigt. Probemet är att det finns många HDA-kretsar och ljud-drivrutinen (modulen) som stödjer dem ibland behöver få parametrar för att fungera på rätt sätt. Hur gör man då detta?

Svaret finns att få i ALSA-dokumentationen. Men först måste vi kolla vilken krets som datorn har. Detta gör enklast i terminalen genom kommandot

aplay -l
**** Lista över PLAYBACK hårdvaruenheter ****
kort 0: SB [HDA ATI SB], enhet 0: ALC861VD Analog [ALC861VD Analog]
  Underordnade enheter: 1/1
  Underordnad enhet #0: subdevice #0

I detta fallet är alltså kretsen av modellen ALC861VD.

För att detta skall fungera måste filen /etc/modprobe.d/alsa-base modifieras. Detta görs genom kommandot

sudo nano /etc/modprobe.d/alsa-base

För att få reda på vad som skall skrivas in, kollar man i listan nedan och får fram att det som ska in i filen /etc/modprobe.d/alsa-base är

options snd-hda-intel model=3stack

för att få utgångarna rätt. Kolla gärna igenom filen och se till att inte options snd-hda-intel återfinns på någon annan rad så att det skapas en konflikt.

Har man en S/PDIF-utgång på kortet kan man istället skriva

options snd-hda-intel model=3stack-dig

Här kommer listan med de olika modellerna av chip som stöds av modulen snd-hda-intel. Först listas chipnamnet, sedan de olika modellbeteckningarna som måste in efter model= i alsa-base-filen. Ibland kan det behövas viss laborering och testande för att få det helt rätt så ha tålamod.

Ursäkta den fula layouten, blogger suger. :(


  Module snd-hda-intel
  --------------------

    Module for Intel HD Audio (ICH6, ICH6M, ESB2, ICH7, ICH8),
  ATI SB450, SB600, RS600,
  VIA VT8251/VT8237A,
  SIS966, ULI M5461

    model - force the model name
    position_fix - Fix DMA pointer (0 = auto, 1 = none, 2 = POSBUF, 3 = FIFO size)
    single_cmd  - Use single immediate commands to communicate with
  codecs (for debugging only)
    enable_msi - Enable Message Signaled Interrupt (MSI) (default = off)

    This module supports one card and autoprobe.

    Each codec may have a model table for different configurations.
    If your machine isn't listed there, the default (usually minimal)
    configuration is set up.  You can pass "model=" option to
    specify a certain model in such a case.  There are different
    models depending on the codec chip.

   Model name Description
   ----------    -----------
 ALC880
   3stack 3-jack in back and a headphone out
   3stack-digout 3-jack in back, a HP out and a SPDIF out
   5stack 5-jack in back, 2-jack in front
   5stack-digout 5-jack in back, 2-jack in front, a SPDIF out
   6stack 6-jack in back, 2-jack in front
   6stack-digout 6-jack with a SPDIF out
   w810  3-jack
   z71v  3-jack (HP shared SPDIF)
   asus  3-jack (ASUS Mobo)
   asus-w1v ASUS W1V
   asus-dig ASUS with SPDIF out
   asus-dig2 ASUS with SPDIF out (using GPIO2)
   uniwill 3-jack
   fujitsu Fujitsu Laptops (Pi1536)
   F1734  2-jack
   lg  LG laptop (m1 express dual)
   lg-lw  LG LW20/LW25 laptop
   tcl  TCL S700
   clevo  Clevo laptops (m520G, m665n)
   test  for testing/debugging purpose, almost all controls can be
   adjusted.  Appearing only when compiled with
   $CONFIG_SND_DEBUG=y
   auto  auto-config reading BIOS (default)

 ALC260
   hp  HP machines
   hp-3013 HP machines (3013-variant)
   fujitsu Fujitsu S7020
   acer  Acer TravelMate
   basic  fixed pin assignment (old default model)
   auto  auto-config reading BIOS (default)

 ALC262
   fujitsu Fujitsu Laptop
   hp-bpc HP xw4400/6400/8400/9400 laptops
   hp-bpc-d7000 HP BPC D7000
   benq  Benq ED8
   hippo  Hippo (ATI) with jack detection, Sony UX-90s
   hippo_1 Hippo (Benq) with jack detection
   basic  fixed pin assignment w/o SPDIF
   auto  auto-config reading BIOS (default)

 ALC882/885
   3stack-dig 3-jack with SPDIF I/O
   6stack-dig 6-jack digital with SPDIF I/O
   arima  Arima W820Di1
   macpro MacPro support
   auto  auto-config reading BIOS (default)

 ALC883/888
   3stack-dig 3-jack with SPDIF I/O
   6stack-dig 6-jack digital with SPDIF I/O
   3stack-6ch    3-jack 6-channel
   3stack-6ch-dig 3-jack 6-channel with SPDIF I/O
   6stack-dig-demo  6-jack digital for Intel demo board
   acer  Acer laptops (Travelmate 3012WTMi, Aspire 5600, etc)
   medion Medion Laptops
   targa-dig Targa/MSI
   targa-2ch-dig Targs/MSI with 2-channel
   laptop-eapd   3-jack with SPDIF I/O and EAPD (Clevo M540JE, M550JE)
   auto  auto-config reading BIOS (default)

 ALC861/660
   3stack 3-jack
   3stack-dig 3-jack with SPDIF I/O
   6stack-dig 6-jack with SPDIF I/O
   3stack-660 3-jack (for ALC660)
   uniwill-m31 Uniwill M31 laptop
   toshiba Toshiba laptop support
   asus  Asus laptop support
   asus-laptop ASUS F2/F3 laptops
   auto  auto-config reading BIOS (default)

 ALC861VD/660VD
   3stack 3-jack
   3stack-dig 3-jack with SPDIF OUT
   6stack-dig 6-jack with SPDIF OUT
   3stack-660 3-jack (for ALC660VD)
   auto  auto-config reading BIOS (default)

 CMI9880
   minimal 3-jack in back
   min_fp 3-jack in back, 2-jack in front
   full  6-jack in back, 2-jack in front
   full_dig 6-jack in back, 2-jack in front, SPDIF I/O
   allout 5-jack in back, 2-jack in front, SPDIF out
   auto  auto-config reading BIOS (default)

 AD1981
   basic  3-jack (default)
   hp  HP nx6320
   thinkpad Lenovo Thinkpad T60/X60/Z60

 AD1986A
   6stack 6-jack, separate surrounds (default)
   3stack 3-stack, shared surrounds
   laptop 2-channel only (FSC V2060, Samsung M50)
   laptop-eapd 2-channel with EAPD (Samsung R65, ASUS A6J)
   ultra  2-channel with EAPD (Samsung Ultra tablet PC)

 AD1988
   6stack 6-jack
   6stack-dig ditto with SPDIF
   3stack 3-jack
   3stack-dig ditto with SPDIF
   laptop 3-jack with hp-jack automute
   laptop-dig ditto with SPDIF
   auto  auto-config reading BIOS (default)
 
 Conexant 5045
   laptop Laptop config 
   test  for testing/debugging purpose, almost all controls
   can be adjusted.  Appearing only when compiled with
   $CONFIG_SND_DEBUG=y

 Conexant 5047
   laptop Basic Laptop config 
   laptop-hp Laptop config for some HP models (subdevice 30A5)
   laptop-eapd Laptop config with EAPD support
   test  for testing/debugging purpose, almost all controls
   can be adjusted.  Appearing only when compiled with
   $CONFIG_SND_DEBUG=y

 STAC9200/9205/9254
   ref  Reference board

 STAC9220/9221
   ref  Reference board
   3stack D945 3stack
   5stack D945 5stack + SPDIF
   macmini Intel Mac Mini
   macbook Intel Mac Book
   macbook-pro Intel Mac Book Pro

 STAC9202/9250/9251
   ref  Reference board, base config
   m2-2  Some Gateway MX series laptops
   m6  Some Gateway NX series laptops

 STAC9227/9228/9229/927x
   ref  Reference board
   3stack D965 3stack
   5stack D965 5stack + SPDIF

 STAC9872
   vaio  Setup for VAIO FE550G/SZ110
   vaio-ar Setup for VAIO AR

    If the default configuration doesn't work and one of the above
    matches with your device, report it together with the PCI
    subsystem ID (output of "lspci -nv") to ALSA BTS or alsa-devel
    ML (see the section "Links and Addresses").

    Note 2: If you get click noises on output, try the module option
     position_fix=1 or 2.  position_fix=1 will use the SD_LPIB
     register value without FIFO size correction as the current
     DMA pointer.  position_fix=2 will make the driver to use
     the position buffer instead of reading SD_LPIB register.
     (Usually SD_LPLIB register is more accurate than the
     position buffer.)

    NB: If you get many "azx_get_response timeout" messages at
    loading, it's likely a problem of interrupts (e.g. ACPI irq
    routing).  Try to boot with options like "pci=noacpi".  Also, you
    can try "single_cmd=1" module option.  This will switch the
    communication method between HDA controller and codecs to the
    single immediate commands instead of CORB/RIRB.  Basically, the
    single command mode is provided only for BIOS, and you won't get
    unsolicited events, too.  But, at least, this works independently
    from the irq.  Remember this is a last resort, and should be
    avoided as much as possible...
    
    The power-management is supported.

Hoppas att detta hjälper några.

UbuntuStudio släppt!

2007-05-11T14:12:00.000+02:00

Efter lite längre väntan än vad som förutspåtts är äntligen UbuntuStudio släppt!

UbuntuStudio bygger på Feisty Fawn, dvs. Ubuntu 7.04 och är inriktat på musik-, bild- och videoskapande.

Läs mer på http://ubuntustudio.com

Andra bloggar om: linux, musik, studio, ubuntu, video

Firewire i Jackd

2007-04-25T21:27:00.000+02:00

Freebob som krävs för Firewire-ljudkort finns med som standard, inkompilerat från Jackd version 0.102.20. Har du en version som är lika med eller högre än detta kan du således använda Firewire-ljudkort med BeBoB + några till ljudkortsvarianter. Läs vidare under Firewire.

Kolla din version med kommandot


jackd --version

Rädda Jop.. Ardour - död eller levande!

2007-01-17T10:06:00.000+01:00

Pga en intressekonflikt har Ardour förlorat sin huvudsponsor. Detta i ett kritiskt skede precis innan Ardour 2 ska släppas. De behöver $8000 donerat innan den 28e febuari, för att Paul Davis ska kunna fortsätta som heltidsutvecklare. I skrivande stund har de fått in $992.

Kolla högst upp till höger på sidan för mer information: http://ardour.org/

JACK - QJackCtl

2006-12-19T20:16:00.000+01:00

Figur 1: Huvudfönstret i QJackCtl

QJackCtl kan användas för att konfigurera Jack, under knappen Setup.

Här kan bland annat ställas in om man vill att Jack ska köras i realtid, vilken storlek det ska vara på ljudbufferten (Frames/Period), vilken samplingsfrekvens som ska användas och hur många perioder som ska användas (Periods/Buffer). Man kan även ställa in med vilken prioritet Jack-servern ska köras, vilken drivrutin som skall användas osv. Under Display-fliken går det även att ställa in att alla kopplingar ska ritas ut med bezier-kurvor istället för raka linjer, vilken ökar läsbarheten en aning.

Figur 2: Inställningsfönstret i QJackCtl

I nedre högra hörnet visas ett uträknat värde på latency vid olika buffertstorlekar och samplingsfrekvenser. Det ändras när inställningarna gör det.

PATCHBAY

I patchbay-fönstret kan man spara en aktuell konfiguration, skapa nya kopplingar eller modifiera befintliga.

Figur 3: Patchbayfönstret i QJackCtl

Formatet på spar-filen är XML. Patchbay-fönstret är bra att använda när man t ex har en speciell kopplingshierarki i Jack och vill spara den för att arbeta senare. Man sparar då både MIDI- och Audio-kopplingar i en och samma fil.

CONNECTIONSFÖNSTRET

Figur 4: Connectionsfönstret i QJackCtl

Connectionsfönstret används för att göra audio- och MIDI-kopplingar mellan programmen. Det har två flikar, en för ljud och en för MIDI. Att koppla ihop två portar sker genom att man markerar dem och klickar på Connect.

JACK - grunder

2006-12-19T19:05:00.000+01:00

JACK (Jack Audio Connection Kit) är ett lager som finns mellan ALSA och de program som används.

Jack används för att transportera ljud-data mellan olika program och ljudenheter, med sig själv i mitten som en typ av kopplingsplint. Den är byggd för låg latency och för synkron uppspelning. Jack är motsvarigheten till Windows-världens ASIO och WDM och till Mac-världens CoreAudio och GSIF, eller ReWire och DirectConnect.

Jack kan även användas till att sända internet-radio via Icecast, skapa AC3-ljud från fem ljudkällor, eller skriva ner ljuddata till filer på hårddisken.

Tyvärr har Jack lite svårt att samexistera med andra ljudhanterare, såsom esd, aRts och andra. Det kan därför vara nödvändigt att starta upp Jack medan inga andra program använder ALSA, eller om de gör det, stänga av programmen för att starta upp Jack först.

JACK KOMMANDOVÄXLAR

Jack i sig själv har inget grafiskt gränssnitt, men det finns några grafiska klienter till Jack, varav QJackCtl är den vanligaste. Alla inställningsmöjligheter i QJackCtl har som sig bör motsvarigheter om man kör Jack från kommandoraden. Syntaxen för dessa är dock en aning förvirrande. Till exempel kan -d användas två gånger på samma rad med olika betydelser. Det finns dessutom -D som betyder en tredje sak. Intrigen tätnar.

Först och främst, när man använder Jack bör man specificera vilken drivrutin man ska använda för att köra servern. Detta gör man med växeln -d. För att använda Jack med ALSA-drivrutinen skriver man:

jackd -d alsa

Andra drivers som kan användas är coreaudio, dummy, oss, portaudio eller om man har firewire-stöd inkompilerat; freebob. Absolut vanligast är att köra med alsa eller freebob.

Om vi fokuserar på alsa-drivrutinen så har den ett antal inställningsmöjligheter, bland andra:

-r är samplingsfrekvensen (default: 48000Hz)
-p är storleken på bufferten (default: 1024 Frames/Period)
-n är antalet buffertperioder (default: 2)
-d är enheten (default: hw:0)
--help visar en kortfattad kommandoreferens

För att återgå till de allmäna kommandona för Jack är -R (eller --realtime) den som ändrar Jack till att köra i realtidsprioritet. Man kan även sätta vilken prioritet man vill köra Jack i med växeln -P och ange ett nummer mellan 0 och 100. Rekommenderat värde är någonstans nära 70, se annan artikel.

JACKSTART

Ett annat program, eller egentligen samma fast med andra växlar, är jackstart, som startar jackd-servern med realtidsegenskaper för vanliga användare. Har man en realtidskärna är detta det rekommenderade sättet att starta Jack.

Ett exempel, att starta Jack med ALSA på första ljudkortsenheten med samplingsfrekvensen 96kHz, en buffertstorlek på 2x256 samples och prioritet 70 ger:

jackstart -R -P 70 -d alsa -r 96000 -p 256 -n 2 -d hw:0

Ett stående tips är att kolla vad det finns för olika drivrutiner genom att köra jackstart/jackd med växeln --help:

jackd -d alsa --help
jackd -d coreaudio --help
jackd -d dummy --help
jackd -d freebob --help
jackd -d oss --help
jackd -d portaudio --help

NÖDVÄNDIGA INSTÄLLNINGAR

Förutom att få till Jack, bör man även skapa sig ett litet temporärt filsystem som Jack kan använda för att temporärspara sin data. De flesta Linux-distributioner idag har journalförande filsystem (Ext3, XFS, ReiserFS etc.), vilket gör att data bara skrivs med vissa intervaller. Vid ljudhantering i realtid producerar detta XRUNS (buffertspill).

Man konfigurerar detta genom att i sin filsystems-tabell /etc/fstab skriva in följande på en egen rad:

none /tmp/jack tmpfs defaults 0 0

Editera genom att (som root) t ex skriva:

nano /etc/fstab

Det finns andra sätt att optimera sitt system, och dessa kommer vi att gå igenom i ett annat avsnitt.

MIDI - introduktion

2006-12-15T09:45:00.000+01:00

Att få MIDI att fungera i Linux kan verka knepigt till en början, speciellt om man är van vid annat operativsystem där man har ljud från start. Det första du bör göra är att kontrollera om modulen snd_seq är laddad och det gör du genom följande kommando:

$ lsmod | grep snd_seq

Om modulen inte ser ut att vara aktiv så ordnas detta genom att först ladda modulen. Observera att du måste vara superanvändare/root.

# modprobe snd_seq

När du startar om datorn kommer modulen att behöva laddas igen och för att slippa tänka på det råder jag till att öppna filen /etc/modules och där lägga till "snd_seq" (utan citationstecken) på en egen rad längst ner i dokumentet. Spara och stäng. Vet du inte hur du gör detta kan du använda följande kommando:

# nano /etc/modules

Genom 'ctrl' + 'x' stänger du nu. Tryck sedan 'j' för att spara. Det minst komplicerade sättet att nu få ljud är att använda Qsynth och jag vill verkligen rekommendera det programmmet. Har du Ubuntu finns det i Ubuntus förråd (repositories). För övriga distributioner kan jag inte svara på hur du får tag i det, men jag tror inte det är särsilt svårt. Qsynth är en mjukvarusynth som är enkel att använda och den kan köras under både ALSA och JACK. Själv är jag förstås förtjust i JACK eftersom man då också kan använda Rosegarden som sequencer tillsammans med Qsynth. (Du kan ställa in vilken ljuddrivrutin Qsynth ska använda i programmet.)

Andra alternativ är MusE eller seq24och vilket som är bäst är som det brukar vara - en smaksak. Rosegarden är min favorit eftersom jag då kan hantera både MIDI och audiospår i samma projekt. Även MusE klarar visserligen detta men Rosegardens struktur passar mig bättre.

I Qsynth kan du använda soundfonter för att få ljud och det finns fria sådana att ladda ner lite överallt på internet. De har filändelsen .sf2 och jag kan för enkelhetens skull rekommendera att du har tillgång till åtminstone en soundfont som följer GM-standarden (General MIDI). Klicka på "Setup" och sedan "Soundfonts". Nu kan du ladda din soundfont i Qsynth och klicka "Ok" för att stänga dialogrutan.

Figur 1: Ladda en soundfont.

För att testa om det fungerar rekommenderar jag att du, om du inte redan har en, letar reda på en MIDI-fil på internet och sparar ner den på hårddisken. Installera sedan Rosegarden, öppna programmet samtidigt som du har JACK och Qsynth igång.

Uppe till höger i Rosegarden finns en ikon som ser ut som ett klaviatur och ett grönt kort och om du för musen över så står det "Hantera MIDI-enheter". Klicka på den. Under rubriken "Enhet" ser du nu texten "General MIDI Device" och under "Anslutning" bredvid "General MIDI Device" finns en klickbar ruta där du har några olika alternativ. Där väljer du alternativet som ser ut ungefär enligt följande: "130:0 Synth input port (6004;0)(write)". Nu kan du öppna din MIDI-fil och bör höra ljud när du spelar den.

Figur 2: Skicka MIDI-signalen till Qsynth.

Tips: Om du har ett Sound Blaster Live! ljudkort finns ett ännu enklare sätt att komma igång med MIDI direkt i Rosegarden utan att Qsynth används. Klicka på "Settings" i verktygsraden och sedan på "Configure Rosegarden".

Figur 3: Välja automatisk soundfont-laddning

Där har du sedan tre alternativ, hos mig heter de på svenska "Allmänt", "Sequencer" och "Notation". Välj "Sequencer", alltså alternativet i mitten. Där finns en kryssruta där du kan välja "Ladda ljudsamplingar" till Soundblasterkort vid start. Kryssa i den. Nu måste du lokalisera filen "asfxload" eller sfxload" och om den finns på din dator ligger den troligen i /usr/bin. Hittar du den inte är paketet troligen inte installerat och då måste du så klart göra det.

Nytt Linuxforum

2006-11-28T11:42:00.000+01:00

Numera finns det ett forum för att ställa frågor om ljudproduktion i Linux, på svenska. Hoppas att så många som möjligt söker sig dit. Det finns på tidningen Studios forum.

Vi ses där. :)

VST i Ardour (ej färdig)

2006-11-21T22:15:00.000+01:00

Denna instruktion är än så länge inte universell. Den riktar sig främst till Ubuntu-användare. Därmed inte sagt att det inte går att använda sig av den för att få en fungerande Ardour2-beta med VST-stöd, men vissa paket-namn för libraries och liknande kan skilja sig åt. Jag kommer att skriva en mer generell senare, men jag vill bara få ut den här först, så att ni kan se att det kan göras.

Frågor kan ställas i kommentarfunktionen om det är något som inte fungerar.

INNAN DU BÖRJAR

För att bygga Ardour 2 beta med VST-stöd behövs följande verktyg (minst):

gcc/g++ 3.x
scons 0.96
python 2.3.4
gettext 0.12.1
pkgconfig 0.8.0
libtool

Dessutom behövs ett antal kodbibliotek (libraries):

JACK 0.100
XML2
art_lgpl 2.3.16
samplerate 1.0
raptor
lrdf
glib 2.10
GTK+ 2.8 (plus andra GTK krav som pango, ATK och Cairo)
libgnomecanvas
sndfile 1.0.16
liblo
boost
wine-dev

Eftersom jag inte har dykt in i det med avsikten att dokumentera från början så kommer jag inte ihåg vilka kodbibliotek som jag installerade. Dessutom kan det variera vilka man måste installera beroende på vad som finns installerat på maskinen innan man börjar. Därför är det svårt att få med allt. Hoppas att ni har överseende med det i den här preliminära versionen.

VST SOFTWARE DEVELOPMENT KIT

Dessutom måste man ha VST SDK (Software Development Kit) 2.3 för att få in rätt stöd.

Detta kan laddas hem ifrån http://ygrabit.steinberg.de/~ygrabit/public_html/index.html. Klicka på länken där det står: "VST Audio Plug-Ins SDK 2.4 Revision 1"

Läs och klicka därefter på länken som lyder: "Proceed to read the VST PlugIns SDK Licencing Agreement"

Läs sedan igenom licensvillkoren och klicka längst ner på sidan där det står "I AGREE (Download Version 2.3)".

Fyll i förnamn, efternamn, epost och kryssrutan "I agree Licensing Agreement*".

Klicka på "Send form". Ladda sedan ner VST SDK 2.3 och spara undan det på lämpligt ställe, där ni helst ska kunna hitta det.

Dessutom behöver man alltså källkoden till Ardour 2 (i skrivande stund är den senaste Ardour 2.0 beta 8) som man hämtar här:

http://ardour.org/releases

och packar upp den i katalogen /usr/src/ med

$ cp ardour-2.0beta8.tar.bz2 /usr/src/
$ cd /usr/src/
$ tar jxvf ardour-2.0beta8.tar.bz2

VST-STÖD

I källkodsbiblioteket för Ardour (/usr/src/ardour-2.0beta8/) finns en katalog som heter libs/fst/

Kopiera in VST SDK 2.3 i /libs/fst katalogen.

unzip vst_sdk2_3.zip
unzip vstsdk2.3.zip
cp -R vstsdk2.3/ /usr/src/ardour-2.0beta8/libs/fst/

Sen skapar vi en katalog:

cd /usr/src/ardour-2.0beta8/
mkdir /libs/fst/vst

Sen kopierar vi in alla *.h (header-filer) från libs/fst/vstsdk2.3/source/common/ till /libs/fst/vst med kommandot:

cp libs/fst/vstsdk2.3/source/common/*.h libs/fst/vst/

För att kompilera Ardour använder vi programmet scons. För att skilja programmen åt installerar vi Ardour i /usr/local/ genom att använda PREFIX=/usr/local såhär:

scons VST=1 PREFIX=/usr/local

När allt har konfigurerats klart och det ser okej ut, kör:

scons install

Det kan hända att det inte går igenom över huvud taget, eftersom vissa kodbibliotek saknas eller liknande. Oftast kan man få en hint om detta via felmeddelandet. Någon detaljerad genomgång blir det inte i detta temporära dokument. Vi önskar lycka till ändå!

TESTA

Kör installationsprogram för VST-plugins via Wine, lägg .dll-erna i en katalog dit sedan miljövariabeln VST_PLUGINS sedan pekar, t ex:

export VST_PLUGINS=/home/username/audio/vst

kör igång ardour, och räkna med att det kan gå lite långsamt att starta upp. =)

/usr/local/bin/ardourvst &

Till läsarna

2006-11-14T21:21:00.000+01:00

Eftersom det numera finns några människor som läser den här bloggen måste jag ta tillfället i akt att fråga:

Vad vill ni se för information här?

Finns det något vitalt som fattas er, som ni gärna skulle ha haft när ni först började rota runt efter information om ljudproduktion i Linux?

Någon fördjupning på några specifika områden?

Har ni någon kunskap som ni vill bidra med?

Kommentarer är gratis och kritik/beröm/förslag mottages tacksamt.

MVH Mathias

FireWire-ljudkort (ofärdig)

2006-11-14T20:59:00.000+01:00

Notera: Detta är inte ett färdigt dokument. Det kommer att uppdateras när tid och ork finnes. Det kan också vara värt att påpeka att det inte är 100% säkert att systemet är livskraftigt efter att ha provat instruktionerna nedan och misslyckats. Eller ens lyckats.

Att köra FireWire-ljudkort under Linux är i nuläget relativt experimentellt. Det finns, mig veterligen, inga enkla rättframma sätt att få FireWire-ljudkort att fungera bara sådär, genom att helt enkelt plugga in det och hålla tummarna.

FireWire-ljudkort är som namnet antyder ett ljudkort som man pluggar in i sin FireWire-, a.k.a. IEEE 1394-port. Det är sålunda ett samarbete mellan Linux ljud-community och snubbarna som utvecklar FireWire-grejer. Det är här det uppstår vissa problem. Man måste vara både ljud-nörd och riktig Linuxprogrammeringsnörd med FireWire som intresse för att komma någon vart. Det säger sig självt, antalet sådana människor är begränsat.

Hur som helst, det initiativ som finns till buds idag är "FreeBoB", vilket är en fri implementation för de enheter som kör BridgeCo:s Enhanced BreakOut Box (BeBoB) firmware. Inte alla med BeBoB stöds idag, av den enkla anledningen att de som idag utvecklar FreeBoB helt enkelt inte har råd eller möjlighet att testa alla enheter själva.

De ljudkort som i skrivande stund stöds är:

Tillverkare - modell
Edirol - FA-101
Edirol - FA-66
ESI - QuataFire 610
M-Audio - FireWire Solo
PreSonus - Inspire 1394
PreSonus - Firebox
PreSonus - Firepod
Prismsound - ADA-8XR
TerraTec - Aureon 7.1 FireWire
TerraTec - Phase 24
TerraTec - Phase X24
TerraTec - Phase Rack 88 FW
TerraTec - EWS Mic2 / Mic8 FireWire

Märk att detta bara är ljudkorten, alla enheter som stöds, inkl någon Mackie-mixer, en Stanton-pryl och diverse FireWire-extension boards står listade på http://freebob.sourceforge.net/index.php/List_of_Supported_Devices

INSTALLATION

Vad som krävs är utvecklingsversioner av alla bibliotek och allt som ingår i FreeBoB eftersom det fortfarande är så nytt att det inte finns färdiga paket att bara installera.

På systemet måste subversion, automake, autoconf, libXML, ALSA och andra paket finnas installerade. Du kommer även att behöva alla utvecklingspaket (xxx-dev eller xxx-devel) för att kompilera från källkod.

På ett APT-baserat system kan du (som root) köra:

# apt-get install subversion automake autoconf libtool libxml2-dev libcap-dev libasound2-dev

LIBRARIES

FreeBoB kräver ett antal libraries för att fungera, och nedan visas hur man kan installera dessa.

libraw1394:

FreeBoB kräver senaste versionen av libraw1394, vilken kan laddas hem med kommandona:

$ cd /usr/src/
$ svn co svn://svn.linux1394.org/libraw1394/trunk libraw1394-svn

För att systemet ska funka måste man ersätta jackd och andra filer, skriv därför:

$ which jackd
/usr/bin/jackd

och ersätt DITT_PREFIX i raderna nedan med den första katalogen (/usr) i sökvägen till jackd ovan:

$ cd libraw1394-svn
$ autoreconf -f -i -s
$ ./configure --prefix=DITT_PREFIX

Kör sedan:

$ make
$ sudo make install

för att installera.

libiec61883:

Samma procedur gäller för libiec61883, även det ett krav för att få FreeBoB att fungera. Skriv som nedan och byt ut DITT_PREFIX igen:

$ cd /usr/src/
$ svn checkout svn://svn.linux1394.org/libiec61883/trunk/ libiec61883
$ cd libiec61883
$ autoreconf -f -i -s
$ ./configure --prefix=DITT_PREFIX
$ make
$ sudo make install

libavc1394:

och slutligen samma visa för libavc1394:

$ cd /usr/src/
$ svn co https://svn.sourceforge.net/svnroot/libavc1394/trunk libavc1394
$ cd libavc1394
$ ./bootstrap
$ ./configure --prefix=DITT_PREFIX
$ make
$ sudo make install

FREEBOB-STÖD I KÄRNAN

För att fortsätta ska du se till så att kernel-modulerna för IEEE1394 är laddade. Kör:

$ sudo modprobe ohci1394
$ sudo modprobe raw1394

och kolla så att enhetsfilen /dev/raw1394 skapades av udev genom att skriva:

$ ls -al /dev/raw1394

Om den inte finns, kan du skapa den manuellt:

$ sudo mknod -m666 /dev/raw1394 c 171 0

Exakt vad detta kommandot gör kommer vi inte att gå in på, bara att det fungerar.

LIBFREEBOB

Nu har vi lagt grunden för att installera libfreebob. Det är dags att ta hem källkoden. Skriv (och byt ut DITT_PREFIX mot det som du fick ovan):

$ cd /usr/src/
$ svn co https://svn.sourceforge.net/svnroot/freebob/branches/libfreebob-1.0 libfreebob
$ cd libfreebob
$ autoreconf -v -i -s
$ ./configure --prefix=DITT_PREFIX
$ make
$ sudo make install

TESTA KONFIGURATION

Det går att testa konfigurationen genom att köra en av de testfiler som finns i libfreebob. Plugga i ditt FireWire-ljudkort och kör:

$ cd libfreebob
$ tests/test-freebob discover

Om allt gick bra, kommer du att få en rapport-listning från ditt ljudkort. Notera port och nod (de första raderna).

KOMPILERA JACK

För att få jack att inkludera FreeBoB-stöd måste även detta installeras från källkod:

$ cd /usr/src/
$ svn co http://subversion.jackaudio.org/jack/trunk/jack jack

När JACK konfigureras måste vi definiera en default temporär-katalog. Denna får vi genom att köra:

$ jackd --version

och kolla vad vi får. Jag får jackd version 0.101.1 tmpdir /dev/shm protocol 15 vilket innebär att jag har temporärkatalogen /dev/shm och ska lägga in den istället för TMP_KAT nedan. Samma utbyte för DITT_PREFIX som i sektionerna ovan:

$ cd jack
$ ./autogen.sh --prefix=DITT_PREFIX --with-default-tmpdir=TMP_KAT

I slutet av listningen borde det finnas en rad liknande:

Build with FreeBob support............................ : true

Om det står "false" istället, är det något problem. Kolla då ytterligare i konfigurations-listningen efter någonting liknande:

checking for LIBFREEBOB... no

Då är det dags att börja från toppen från detta dokument.

Om allt funkar fram till hit, med FreeBoB-stöd och allt, kör:

$ make
$ sudo make install

Testa installationen med att köra:

$ jackd -d freebob

Om det inte fungerar, kolla om du använder rätt port som noterat. För den andra porten, kör:

$ jackd -d freebob -d1

För bra resultat bör du köra jack som:

$ jackd -R -d freebob -p 128

eller något liknande. Se Jack-avsnitten för mer information om Jack.

Delar snodda och översatta ifrån källsidan för FreeBoB.

Realtid - grunder

2006-10-03T22:28:00.000+02:00

I ett typiskt Linuxbaserat Audio/MIDI-system kan man hitta flera olika komponenter som måste samverka:

JACK
ALSA
En MIDI-sequencer
Några mjukvarusynthar
En hårddiskinspelare
All annan hårdvara (som hårddisk, nätverkskort, etc..) som behöver IRQ (avbrottsförfrågan) för att fungera.
Resten av mjukvaran (som window-managers och annat användbart)
Prioriterad audio-hantering samt
Grym MIDI-tajming

Jag ska försöka förklara allt detta under textens gång. Men vi börjar från grunden.

IRQ

IRQ står för Interrupt ReQuest. Detta innebär en avbrottskanal där enheter som behöver sända data påkallar uppmärksamhet. Processorn avbryter då för att ta emot data från den enhet som sänt IRQ.

I begynnelsen fanns AT-datorerna. Dessa hade 8 IRQ (0-7), som sedan utökades till 16 (0-15). När det fanns åtta IRQ var prioritetsordningen mellan dem så att lägst nummer hade högst prioritet och högst nummer hade lägst prioritet.

När IRQ utökades till 16 stycken, lade man in alla från 8-15 i platsen för IRQ 2, så nu ser prioritetsordningen ut som följer:

0, 1, (8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15), 3, 4, 5, 6, 7

Detta innebär att IRQ 9, 10 och 11 är högre prioriterade än exempelvis 3 och 4. Detta går dock att ändra på.

PROCESS-PRIORITET

Man kan mycket förenklat säga att ju högre prioritet en process har, ju större chans är det att den kan köra ostört. Med en realtids-kärna har man möjlighet att låta IRQ-hanterare köras med lägre prioritet än användarapplikationer.

Det är, till exempel, möjligt att köra jackd med högre prioritet än alla IRQer för att säkerställa ostörd audio-hantering. Detta kan även inkludera IRQer för hårddisk och nätverkskort.

I en standard realtids-kärna har alla IRQ-hanterare en prioritet mellan 40-60. Genom att sätta jackd's prioritet till 70, gör vi så att JACK går före alla enheters begäran om åtkomst till processorn och databussen. Vi gör detta med jackd's -P switch:

# jackd -R -P 70 -d alsa ...

Det är ju allt väl, om det inte vore så att den IRQ som ljudkortet ligger på, och JACK använder sig av, bör ligga högre i prioritetsskalan än jackd.

Introduktion alltså för ett nytt program, som brukar ligga i ett paket som heter något liknande schedutils, chrt. Med chrt kan man ändra realtids-attributen för en viss process.

I realtidskärnan har varje IRQ ett process-ID (pid) för att det ska vara möjligt att manuellt ställa prioriteten på dem. För att lista ut vilka process-IDn som innehas av olika IRQer använder vi oss av programmet ps. ps är en typisk UNIX-förkortning som står för process och kommandot kan visa alla processer som för närvarande finns på systemet. För att bara visa de processer som har beskrivningen IRQ använder vi kommandot grep och filtrerar ps-kommandot genom det:

$ ps ax | grep IRQ
18 ? S< 0:00 [IRQ 9]
808 ? S< 0:00 [IRQ 12]
891 ? S< 0:00 [IRQ 1]
1724 ? S< 0:00 [IRQ 14]
1803 ? S< 0:00 [IRQ 10]
2837 ? S< 0:00 [IRQ 3]
2946 ? S< 0:00 [IRQ 8]
2960 ? S< 0:00 [IRQ 7]
3004 ? S< 0:00 [IRQ 6]
3080 ? S< 0:00 [IRQ 11]
5403 pts/0 R+ 0:00 grep IRQ

Om vi ska modifiera prioriteten på IRQ för ljudkortet, tittar vi först vilken IRQ som det använder sig av genom att lista den virtuella filen /proc/interrupts med kommandot cat:

$ cat /proc/interrupts
CPU0
0: 357694670 XT-PIC timer 0/94670
1: 192527 XT-PIC i8042 0/92527
2: 0 XT-PIC cascade 0/0
3: 3683355 XT-PIC CS46XX 0/83355 <
8: 12983156 XT-PIC rtc 0/83156
9: 203367747 XT-PIC ICE1712 0/67747 <
10: 18757427 XT-PIC eth0 0/57427
11: 652848 XT-PIC nvidia 0/52848
12: 3109504 XT-PIC i8042 0/9504
14: 1693997 XT-PIC ide0 0/93997
15: 3617940 XT-PIC ide1 0/17940
NMI: 0
ERR: 600

Eftersom de ljudkort som finns installerade har ICE1712-chip samt CS46xx-chip så kan man av listningen ovan sluta sig till att raderna markerade med < style="font-weight: bold;">IRQ 3 och 9.

Detta är inte alldeles enkelt för en nybörjare att klara av, så om du är en sån, ha gärna med dig en garvad nörd som du kan rådfråga med jämna mellanrum.

Processerna kan alltså ändras genom kommandot chrt med följande växlar, -p för prioritet 0-99 och -f för FIFO (First In First Out) policy, vilket är vad som bör användas i ljudsammanhang.

För enkelhetens skull kan man använda kommandot pidof som tar process-IDt från en process som matchar en viss textsträng.

# chrt -f -p 99 `pidof "IRQ 3"`

eller enligt ps-listningen en bit ovan:

# chrt -f -p 99 2837

Det är bra, för att inte säga en förutsättning, för ett lyckat resultat att ha ljudkortet på en egen IRQ. Om ljudkortet delar IRQ med till exempel nätverkskortet (exempelvis eth0) får detta lika hög prioritet som ljudkortet och hotar att dra en massa elände med sig.

Men det förutsätter som sagt att man lyckats kompilera sin egen kärna med realtids-patchning. Det går vi igenom i nästa avsnitt.

Realtidskärna - Ubuntu

2006-10-03T21:24:00.000+02:00

Att kompilera sin egen kärna är inte alltid så enkelt. Det finns dock några knep för att underlätta för oss Ubuntu-användare också.

Men först måste vi skapa förutsättningar för att kunna kompilera kärnan.

FÖRUTSÄTTNINGAR

För att över huvud taget kunna kompilera något behöver vi paketet build-essential som är ett meta-paket som installerar alla nödvändiga utvecklingspaket för att kompilera, och för att konfigurera kärnan krävs paketet libncurses5-dev för att få ett fint litet menysystem att rodda runt i.

Installera dessa genom att skriva:

sudo apt-get install build-essential libncurses5-dev

i en terminal.

PATCHA KÄRNAN

Sen är det dags att plocka hem källkoden till kärnan och allt som hör till. Detta gör vi genom att ta ner den senaste RT-patchen från Ingo Molnars hemsida

http://people.redhat.com/mingo/realtime-preempt/

och välj näst senaste utgåva i katalogen older/.

Själv hämtade jag patch-2.6.17-rt8 och det har fungerat bra hittills.

Sen är det dags att hämta källkoden till kärnan. Då gäller endast "hela" versionsnummer, alltså 2.6.17, inte 2.6.17.1, inte 2.6.17.8 eller något annat. Dessutom är det bara den officiella kärnan från kernel.org som ska användas, inte Ubuntus egenpaketerade.

Denna finns tillgänglig som linux-2.6.17.tar.gz i

ftp://ftp.kernel.org/pub/linux/kernel/v2.6/

Spara den i /usr/src och utför följande kommandon för att packa upp källkodsträdet:

# tar zxvf linux-2.6.17.tar.gz
# mv linux-2.6.17 linux-2.6.17-rt8
# mv linux linux.old
# ln -s linux-2.6.17-rt8/ linux

För Ubuntu krävs dessutom en speciell patch för diskhanteringen (EVMS - Enterprise Volume Management System) som installeras på följande sätt:

# apt-get install kernel-patch-evms
# gunzip kernel-patches/diffs/evms-bd-claim/2.6-bd-claim.patch.gz

Kontrollera dessutom att källkoden för realtime-lsm inte ligger och skräpar någonstans, för då kommer inte kompileringen av kärnan att fungera. Detta kan göras genom att se huruvida det finns en katalog som heter något liknande /usr/src/modules/realtime-lsm med kommandot

ls /usr/src/modules/

Om den katalogen inte finns kan ni vara lugna.

Sen är det alltså dags att patcha. Det är viktigt att vi står i katalogen /usr/src/. För att göra ett testskott så provar vi med växeln --dry-run och ser så att det inte blir några fel:

# patch --dry-run -p1 < sökväg/till/patch-2.6.17-rt8

Om det inte blir det kan vi köra på med fullt drag. Om vi sparat patchen i /usr/src/-katalogen blir det sålunda:

# patch -p1 < /usr/src/patch-2.6.17-rt8

Vi gör samma procedur med evms-patchen när vi står i /usr/src/-katalogen:

# patch --dry-run -p1 < ../kernel-patches/diffs/evms-bd-claim/2.6-bd-claim.patch

och om det inte blev några fel, kör vi på den med:

# patch -p1 < ../kernel-patches/diffs/evms-bd-claim/2.6-bd-claim.patch

KONFIGURERA KÄRNAN

När detta väl är gjort ska vi kopiera den befintliga konfigurationsfilen för kärnan. Denna ligger i katalogen /boot och heter något i stil med config-2.6.xx-xx-386. Denna skall kopieras till filen /usr/src/linux/.config

För att få den senaste kör vi cp-kommandot såhär, under förutsättning att vi står i katalogen /usr/src/linux:

cp /boot/config-`uname -r` .config

Sen kör vi ett kommando för att konfigurera kärnan. Det som rekommenderas är:

make menuconfig

som gör att man får ett menysystem som är hyfsat lätt att navigera i som ser ut som nedan:

Figur 1. Bild på menuconfig

Här finns två menyalternativ som skall ändras i, nämligen:

Processor type and features, samt
Kernel Hacking

Navigering sker med piltangenterna, val gör du med Enter-tangenten eller Mellanslag. I Processor type and features finns fem val som ska göras:

High Resolution Timer Support - ska finnas
High Resolution Timer resolution (i nanosekunder) - ska ställas till 1000
Processor family - till CPU-typen i systemet (t ex Pentium 4 M)
Preemption mode - se nedan.
Timer frequency - sätts till 1000Hz

Det finns fyra val att göra gällande Preemtion-läge. För att få bästa möjliga förutsättningar rekommenderas (eller beordras, beroende på hur man ser det) det nedersta alternativet, Complete preemption:

Figur 2. Val av realtids-läge

I Kernel Hacking-sektionen är det ett val som skall kryssas bort och det är

Kernel debugging

Sen är det bara att trycka på Exit och svara Yes på att spara konfigurationen.

KOMPILERA KÄRNAN

För att kompilera kärnan i Debian-baserade system som Ubuntu behövs paketet kernel-package, vilket vi kan installera med

# apt-get install kernel-package

Sen, stående i /usr/src/linux, kör vi kommandona

# make-kpkg clean
# make-kpkg modules_clean
# make-kpkg --revision 1 --initrd kernel_image kernel_headers modules_image

och ber en stilla bön att det inte blir några fel någonstans.

INSTALLERA KÄRNAN

Blir det inte det, kan vi installera paketen genom att

# cd ..
# dpkg -i *2.6.17-rt8*.deb

Detta kommer att lägga kärnan högst upp i hierarkin i bootmanagern Grub, vilket innebär att om du inte trycker på Esc-knappen vid uppstart så kommer den att boota in i den nya RT-kärnan. Det kan vara bra att veta om det inte går så bra.

Genom att trycka på Esc-knappen vid Grub-prompten, får du upp en lista över de installerade kärnorna. Det är där möjligt att välja en gammal kärna om RT-kärnan vägrar att starta.

TA BORT KÄRNAN

För att ta bort RT-kärnan kan du skriva kommandot

# apt-get remove kernel-image-2.6.17-rt8 kernel-headers-2.6.17-rt8

Latency - introduktion

2006-09-24T11:08:00.000+02:00

Nackdelen med att spela in igenom en dator är att man aldrig kan spela in i absolut realtid. Det uppstår alltid en (om än minimal) fördröjning från att du spelar/sjunger en ton, till att den "fastnar" på hårddisken eller strömmar ut ur högtalarna.

Denna fördröjning kallas på engelska för latency och vi har i princip lånat in uttrycket i svenskan, åtminstone i dessa kretsar.

Att få låg latency i Linux är precis som i Windows ett mer eller mindre komplicerat åtagande.

BAKGRUND

Musik handlar mycket om tajming, att slå ner rätt tangent vid rätt tillfälle, att slå an en sträng eller sjunga ett ord i samma ögonblick som ett annat instrument gör sin grej. Det är därför som latency är så viktigt, för om man missar i tajmingen låter det till slut väldigt illa. Särskilt vid sånginspelning är det viktigt att latencyn är låg.

Det finns flera faktorer som påverkar latency:

Ljudkort
Datorkraft
Drivrutiner
Minnesbuffert
Samplingsfrekvens

Olika ljudkort belastar systemet olika mycket. USB-ljudkort, till exempel, får oftast högre latency på grund av utformandet av USB-standarden och dess prestanda. Även AD/DA-omvandlare och annan elektronik på ljudkortet kan påverka fördröjningen.

Generellt sett gäller att ju snabbare dator och ju mer optimerat system du har desto lägre latency går det att arbeta med.

Ju effektivare och mer beprövade drivrutiner som finns för ljudkortet, desto större chans att få en låg latency.

Minnesbuffertens storlek påverkar även den latencyn. Paradoxalt nog så blir det mindre fördröjning ju mindre bufferten är, eftersom den töms och fylls på med kortare intervall. Detta ökar också belastningen på datorn, vilket föranleder punkten ovan om datorkraft. Det finns dock en gräns där datorn inte hinner med att spela upp utan störningar och det är den gränsen man ska försöka att balansera på, men inte överskrida.

Ju högre samplingsfrekvens, desto mindre fördröjning. Detta eftersom bufferten fylls på och töms snabbare ju fler samples per sekund som den arbetar med. Dock ökar belastningen på datorn i motsvarande grad. Dubblad samplingsfrekvens ger i princip dubblad belastning.

Latencyn går att räkna fram genom att dividera minnesbuffertens storlek med samplingsfrekvensen. Exempel: 256 frames / 96000 Hz = 0,00267 = 2,67 millisekunders latency.

Hur mycket latency ska man då ha? En fördröjning på tre millisekunder eller mindre är så gott som omöjlig att uppfatta. För de flesta är även tio millisekunder inga större problem. Säkrast är dock att ligga på cirka fem-sex millisekunder, vilket räcker till även för sångpålägg.

I jämförelse kan man göra en uträkning i ett rum där man som lyssnare sitter på tre meters avstånd ifrån högtalarna/monitorerna. Detta ger en fördröjning (enligt avstånd m / ljudhastighet m/s) på 3 / 343 = 8,7 millisekunder.

ALTERNATIVEN

Det finns tre sätt att få låg fördröjning i systemet. De har alla varierande svårighetsgrad och det kan vara bra att hålla en garvad linux-nörd i handen under åtminstone en av dem:

rtlimits - Realtidsprivilegier genom inställningar i några konfigurationsfiler
realtime-lsm - Realtidsmodul som läggs in i linux-kärnan
RT-patch - Ingo Molnars Realtids-patchar för linux-kärnan, vilket kräver att man kompilerar om kärnan. Detta kommer säkerligen att göra din lokale linux-nörd mycket nöjd.

Dessa alternativ är, för den som är nybörjare, förmodligen listade i ordningen, svår, svårare, svårast, men vi ska försöka bena ut ett och annat som kan hjälpa dig på vägen mot ett sjukt låg-latencysystem.

Häng med.

Ardour - Enkel inspelning

2006-09-16T10:57:00.000+02:00

Att spela in i Ardour är en relativt enkel match, om man inte har några krav på hur det ska låta.

SKAPA ETT SPÅR

Man kan skapa ett spår på två sätt:

genom att välja Add Track/Bus i Session-menyn, eller
genom att högerklicka i Track-displayen och välja Add Track/Bus

VÄLJA INPUT

Första steget är att välja input-port. Detta gör man genom att välja den kanal som man ska ställa in i track-displayen genom att klicka på den och sedan klicka på editor/mixer-knappen högst upp till vänster.

Man får då fram en mixer-strip för just den kanalen. Sen letar man upp knappen där det står INPUT och klickar på den. Då visar sig det här fönstret:

Figur 1: InputSelection-fönstret

Sedan väljer man i Available Connections-fönstret till höger, vilken/vilka enheter som skall tjäna som inspelningsportar till det valda spåret, genom att dubbel-klicka på dem. Beroende på om spåret är mono eller stereo eller ännu fler kanaler kan man välja olika många enheter.

Man kan utöka antalet kanaler på ett spår genom att trycka på knappen Add Input.

INSPELNING

Efter det är det dags att göra det spår man tänkt spela in på redo för inspelning. Det gör man i spårkontrollen genom att trycka in knappen r som visas nedan:

Figur 2: Spår klart för inspelning

Man bör dessutom döpa om spåret till något meningsfullt innan man spelar in, eftersom det namn som står på spåret vid inspelning är det som används i Region-listan. Om man har flera samplingar med namn som Audio 1, Audio 2, Audio 3 osv. i listan kan det vara svårt att hitta rätt.

Nästa steg är att trycka ner inspelningsknappen i Transport-kontrollen () så att den börjar blinka. Detta sätter Ardour i inspelningsläge.

Sen, när du är redo att spela in, trycker du på Play-knappen:

och Playhead (den röda indikationslinjen) börjar röra på sig och spåret fylls med data.

Räkna inte med något lysande resultat första gången. Man bör nämligen justera in-nivåerna så att bruset vid inspelning blir så minimalt som möjligt, och att in-ljudet inte blir för svagt. Detta bör göras dels i ALSA, dels i Ardours egen mixer.

Mer om det i ett annat avsnitt.

Ardour - Gränssnittet

2006-09-15T08:13:00.000+02:00

För att kunna göra något som helst i Ardour behöver man starta och namnge sitt projekt innan man börjar.
Att starta ett nytt projekt (i Ardour kallat session) går till som följer:

Gå upp i menyn Session och välj New.

I fliken Location kan man välja att leta sig fram i filsystemet till en katalog där man sparar alla sina sessions, eller skapa en ny. Under Configuration kan man välja

att skapa sin session från en viss mall (template)
om man automatiskt ska koppla ihop track inputs med fysiska ljudkortsportar
hur många kanaler (till JACK) som ska vara Control Out.
hur många kanaler (till JACK) som ska vara Master Out, dvs hur man vill få ut sin ljudproduktion ur datorn.
hur ut-kanalerna ska kopplas till JACK vidare mot ljudkortet.

Figur 1: Configuration-fliken i New Session-fönstret

Har man exempelvis tio fysiska portar på sitt ljudkort kan det vara bra att ha ett gäng som Master Out, och andra som Control Out. Control Out används t ex vid live-arbete för att köra ensamma kanaler i solo för lyssning utan att påverka det som går igenom Master Out. Både Master Out och Control Out är så kallade bussar. En buss är en generell mixerkanal som kan bestå av grupper av andra ljudkanaler. Ett exempel kan vara en trum-buss, som man använder för att höja och sänka hela trum-setet.

När man är nöjd med sina val, trycker man föga förvånande på Create. Ardour skapar då en ny katalog med namnet på sessionen och i den ett antal filer och kataloger. De viktigaste är sounds, som innehåller alla samplingar som används i sessionen och automation som innehåller automatiseringsdata för olika delar av sessionen.

EDITORFÖNSTRET

Figur 2: Editor-fönstret i Ardour

Editorfönstret är det första som kommer mot en när man startar Ardour och vi ska gå igenom delarna på det, så att du får klart för dig vad de olika delarna kallas och vad de används till i stora drag.

TRANSPORT CONTROLS

Figur 3: Transport-kontrollerna i Ardour

Längst till vänster är en knapp som visar/döljer Mixer-strippen för vald kanal. Hela mixern kan också fås upp i ett fristående fönster genom att trycka Alt-m. Till höger om denna kommer två knappar som tar dig till början respektive slutet av sessionen. Därefter kommer en drawbar som sätter tempot på uppspelningen. Sen kommer i tur och ordning knappar för att:

loopa en vald sektion (range/selection)
spela en vald sektion (range/selection)
spela från Playhead (vad detta är kommer vi att gå igenom senare)
stoppa uppspelning

Till höger om dessa knappar finns två klockor, som står på SMTPE- samt takt-timing. Alla klockor kan visa andra tidsformat genom att högerklicka på dem och välja ett annat Mode.

Andra kontroller är:

punch in - för att spela in vid ett punch-in ställe i låten
punch out - sluta spela in mitt i
auto input - input monitoring
auto return - återvända till utgångspunkten för senaste playback när du trycker på stopp
auto play - startar playback så fort Playhead har flyttats manuellt
click - skapar en metronom vid uppspelning
follow PH - om editorfönstret ska följa Playhead eller inte

Längst till höger finns SOLO- och AUDITIONING-knapparna som blinkar om det är solo- eller audition-uppspelning på gång. Kan också användas för att slå av/på densamma.

EDITOR CONTROLS

Figur 4: Redigerings-kontrollerna

Under Transportkontrollerna längst till vänster finns en Edit-klocka som visar positionen för edit-cursorn som vi ska gå igenom senare. Till höger om denna finns kontroller för att sätta zoom-nivån. Andra kontroller ställer in vilket fokus som Zoomen ska ha, om den ska zooma in på Playhead eller inte, t ex.

Snap to - ger möjlighet att lägga regioner vid tredjedels-takt, fjärdedels-takt, åttondels-takt osv, samt sekunder, frames eller annat. Snap mode kan sättas till normal eller magnetic, som inte tillåter något annat än de givna snaps som man har angett.

En viktig funktion här är nudge som puttar fram/tillbaka en vald region en fördefinierad tid. Denna tid kan sättas med hjälp av Nudge Clock.

En annan viktig funktion är Edit Mode som ställer in huruvida ljud-regioner på en vald kanal vid klippning ska stanna där de är eller flytta sig på tidslinjen. Det finns två varianter:

Slide - låter bli att flytta regioner vid editering (standard)
Splice - flyttar regioner upp eller ner längs tidslinjen vid editering

TOOLS-MENYN

Figur 5: Tools-menyn

Editorfönstret visar sessionen genom att representera spår i en tidslinje, precis som de flesta andra program i den här kategorin. För att påverka den data som presenteras använder man Tools-menyn. Det finns sex olika val att göra (snabbknapp i fetstil):

Object Mode - o - för att flytta och ta bort samplingar i editorfönstret
Range Mode - r - för att välja ett område för t ex uppspelning
Zoom Mode - z - för att zooma in på ett valt område
Gain Mode - g - ställer in volymen på en vald region/sample genom utplacering av en kurva
TimeFx Mode - t - genom att använda detta kan man time-stretcha valt område för att få det att spela upp långsammare/snabbare.
Listen Mode -

TRACK-AREAN

Figur 6: Track-arean, där alla spår redigeras

I track-arean visas spåren som man håller på att arbeta med i den valda sessionen och alla samplingar/regioner som man håller på att arbeta med, i ett antal olika fönster.

TRACK-DISPLAYEN

Det största av fönstren kallas för Track-diplayen. Högst upp i det stora fönstret finns en tidslinje (timeline) med ett antal linjaler (rulers). Genom att klicka med höger musknapp på de respektive linjalerna får man fram olika menyer. Det går dessutom att klicka, alternativt klicka och dra över de olika linjalerna och få fram diverse funktioner. Man kan bland annat:

Sätta tempo genom att högerklicka på den röda markering som finns längst till vänster på tempo-raden och välja Edit
Ställa in takt genom att göra likadant på den röda markeringen som finns på Meter-raden
Lägga till platsmarkörer (location markers) genom att klicka i den avsedda raden för det
Definiera områden (Ranges) genom att vänsterklicka och dra i den raden
Definiera Loop/Punch-in-områden för uppspelning/inspelning.

Figur 7: Tidslinjen i spår-fönstret

Platsmarkörer kan t ex användas för att markera kritiska punkter där t ex olika ljudspår skall läggas in. Ranges kan användas till många olika saker och likaså Loop- och Punch-in-områden. Men mer om detta i ett annat avsnitt.

Man har ett antal inställningsmöjligheter till sitt förfogande för varje spår. Varje spår har ett antal kontroller på vänstersidan, enligt bilden:

Figur 8: Kontrollerna för varje spår

Högst upp till vänster, Gitarr är namnet på spåret. Här kan man skriva något som betyder lite mer för en än standardvärdet som brukar bli liknande Audio 1, t ex Gitarr, om det nu är det som ska spelas in/finns inspelat här. Alla spår har dessutom dessa knappar:

r - inspelning på det här spåret på/av
m - mute (ljudlös) på/av
s - solo på det här spåret
p - playlist - ändrar inställningar för samples som används i fönstret till höger: Regions/name
g - group - väljer vilken edit-grupp som spåret ska tillhöra. Mer om detta senare.
h - height - ställer in vilken höjd det ska vara på spåret i track-arean
v - visual - innehåller olika visuella inställningar, bl a spår-färg för att lättare kunna särskilja de olika spåren.
x - gömmer spåret, men tar inte bort det ur mixen.

TRACK-LISTAN

Figur 9: Spår-listan visar och döljer spår i track-fönstret

Längst till vänster ligger två fönster varav det översta är en så kallad Track-lista, som listar vilka spår som finns tillgängliga och vilka som är visade. Genom att klicka på de olika spårnamnen kan man slå av eller på visningen av dem.

Genom att klicka på överskriften Tracks får man fram en meny där man kan välja ett antal alternativ.

EDIT GROUPS

Figur 10: Edit-grupperna visar/döljer hela grupper av spår

I det här fönstret kan man slå av/på visningen av hela grupper av spår, t ex alla trum-spår eller backing-vocals. Genom att klicka på överskriften Edit Groups får man fram en dialogruta där man kan skapa en ny edit-grupp som sedan kan tilldelas till olika spår.

REGION-LISTAN

Figur 11: Regionlistan hanterar alla ljud

Till höger om Track-arean finns Region-listan, som använder en trädstruktur för att visa alla regioner i den aktuella sessionen. Det kan finnas olika sektioner i listan:

Captured och
External

Captured är de regioner som antingen spelats in i Ardour, eller ljud-filer som importerats i projektet. External innehåller regioner som skapats utanför Ardour, som t ex sample-bibliotek. I båda sektionerna har alla regioner som innehåller flera kanaler ett nummer [N] på slutet, där [N] indikerar antalet kanaler.

Alla regioner som slutar på [-N], är regioner som innehåller en hel ljudfil.

Alla regioner som slutar med .N är regioner som innehåller en del av en ljudfil. Genom att klicka på plus/minus-tecknet bredvid namnet kan man visa eller dölja de regioner som ligger under i trädstrukturen.

Genom att högerklicka i fönstret får man fram en meny där man bl a kan välja att importera ljudfiler, dvs kopiera in dem i sessionen, eller bädda in (Embed), dvs att länka in ljudfiler utan att göra dem del av sessionen.

CHUNK-LISTAN

Under Region-listan finns Chunk-listan, och där återfinns en lista på alla "chunks". En chunk är en samling sektioner.

Jack - Xruns

2006-08-30T19:44:00.000+02:00

När man kör Jack på en standard-distribution av Linux får man oftast så kallade XRUNS. Vad är då dessa Xruns för något?

På alla Linux-system finns en buffert för läsning och skrivning till och från ljudkortet. Vid uppspelning läggs data i bufferten som sedan hämtas av ljudkortet för vidare befordran ut till högtalarna. Vid inspelning lägger ljudkortet data i bufferten för vidare befordran till inspelningsprogrammet.

Xruns uppstår när bufferten inte hinner att tömmas eller fyllas i tillräckligt hög takt för att få en kontinuerlig uppspelning eller inspelning.

Speciellt illa är det att få Xruns under inspelning, eftersom detta leder till ett glapp i densamma. Det behöver inte vara hörbart, men kan orsaka dålig synkronisering i slutändan.

Eftersom Linux är ett multi-tasking-OS, innebär det att flera program kan köras samtidigt. Linux, liksom Windows, har ingen möjlighet att fysiskt köra flera processer exakt samtidigt på ett system med bara en processor. Det kan bara ge sken av att göra det genom att köra processerna lite i taget, i snabb följd, alltså genom att dela tiden mellan dem. Därför är det operativsystemets roll att avgöra vilken process/vilket program som ska få tillgång till de största resurserna.

Det är bland annat väntetiden mellan de olika processernas tid-utrymme som kan ge upphov till Xruns. Det är därför viktigt att minimera, eller helst helt eliminera, att de uppstår.

Ett vanligt sätt att undanröja Xruns är därför att ge ljudprogramvaran tillgång till processor-tid när den så önskar genom att prioritera upp de processer som den använder sig av. Det kallas att ge processerna realtids-prioritet.

Men det ska vi gå igenom i nästa avsnitt.

ALSA - grund(lig)kurs

2006-08-20T16:51:00.000+02:00

För att få det mesta ut av den här texten, rekommenderar jag att du har ett Linux-system uppe redan, med en terminal inte alldeles för långt borta. Det går dock att läsa ändå, som tur är.

ALSA betyder som bekant Advanced Linux Sound Architecture och är själva fundamentet för att vi ska kunna ha något ljud över huvud taget i Linux.

ALSA är standardsystemet för alla Linux-kärnor av version 2.6.x och uppåt. Ska man vara riktigt petnoga blev det standard redan i 2.5. Alla Linux-versioner av någorlunda färskt datum inkluderar en 2.6.x-kärna, där x i skrivande stund kan vara alltifrån 0 till 18.

INSTALLATION

Jag kommer inte att gå in på hur man installerar ALSA i de olika distributionerna, det finns gott om dokumentation på nätet om hur man gör det om det inte finns installerat från start.

De distributioner som har alsa installerat från scratch är (bland många andra):

Ubuntu Breezy (5.10) / Dapper (6.06)
Fedora Core 2, 3, 4 och 5
SuSE 9, 10 osv.

PROGRAM

I ALSA har man till sitt förfogande några små kommandobaserade program som kan vara bra att känna till. Jag kommer att gå igenom några av dessa mer i detalj lite längre ner:

alsamixer - en fönsterbaserad mixer i textmode med staplar för volymen på de olika enheterna
arecord - ett inspelningsprogram
aplay - ett uppspelningsprogram
aplaymidi - ett uppspelningsprogram för MIDI-filer
arecordmidi - ett inspelningsprogram för MIDI-filer
aconnect - ett program för att koppla samman olika sequencers
aseqdump - visar MIDI-events som mottas på en viss sequencerport
speaker-test - genererar toner för att testa högtalare i ALSA

Alla dessa bör köras i shell-prompt (a.k.a terminal) för att komma till sin rätt.

ENHETER

I Linux är alla enheter en fil som man kan läsa från eller skriva till. Alla enheter återfinns i katalogen /dev. När du rör på musen i Linux ser operativsystemet detta som en dataström från musens enhetsfil som kan vara /dev/input/mice. /dev står för "devices". Tangentbordet har även det en enhetsfil och så även ljudkortet.

Skillnaden är att ljudkortet är en något mer komplex enhet, vilket gör att den har flera olika enheter (eller portar) för olika ändamål.

Ljudkortshanteringen i Linux är lite knepig. Till exempel är följande enheter egna ljudkort:

USB-mikrofoner
Klaviatur av USB-MIDI-modell
Externa USB-ljudkort (föga förvånande, men i alla fall..)
andra ljudenheter som jag inte tänkt på.

De har därför egna enhetsfiler för varje inställning på enheten.

ALSA håller sina enhetsfiler i /dev/snd/-katalogen, och de är uppbyggda på följande sätt:

För varje installerat ljudkort i datorn finns det en kontroll/mixer-fil. Det finns undantagsfall, men dessa återkommer jag till.
Alla ljudkort som hanterar in- och utgående ljudströmmar har playback- och capture-filer.
Ljudkort med MIDI-enheter har en sequencer-fil.
Ljudkort med MIDI-enheter har även en eller flera MIDI-enhets-filer.
Alla ljudsystem har en timer-fil.

Mitt standardljudkort i den laptop som jag har i min ägo har även den ett antal enhetsfiler. De lyder som följer med en kort beskrivning efter:

/controlC0 - control Card 0. Kontroll/mixer-fil för det första ljudkortet.
/pcmC0D0c - pulse code modulation Card 0 Device 0 capture. Den första enheten på det första ljudkortet. Bara för inspelning.
/pcmC0D0p - pulse code modulation Card 0 Device 0 playback. Den första enheten på det första ljudkortet. Bara för uppspelning.
/pcmC0D1c - Den andra enheten på det första ljudkortet. För inspelning.
/pcmC0D2c - Den tredje enheten på det första ljudkortet. För inspelning.
/pcmC0D3c - Den fjärde enheten på det första ljudkortet. För inspelning.
/pcmC0D4p - Den femte enheten på det första ljudkortet. För uppspelning.
/seq - Sequencer-filen för MIDI-systemet.
/timer - Helt otippat är detta timern för ljudsystemet.

pcm står alltså för Pulse Code Modulation, pulskodsmodulering, vilket är det samma som en digital representation av analoga signaler samplade med en viss frekvens och upplösning (ex.vis 44.1kHz i 16-bitar). Se bild nedan (lånad från Wikipedia):

Figur 1: 4-bitars Pulskodsmodulering av analog signal (röda kurvan)

Det finns en enhet: pcmC0D0, som har både en playback(uppspelnings)-ström och en capture(inspelnings)-ström. Så kan det vara. Andra enheter har bara en playback-ström eller en capture-ström, eller flera av varje.

Vid första anblicken kan det vara svårt att förstå vilken enhet som är vad på ljudkortet. Till och med vid den andra anblicken. För att vara helt ärlig så är det smått omöjligt att utröna vad som är vad bara genom att kolla i katalogen /dev/snd.

PROC

Därför finns det hjälp att få i det virtuella filsystemet i /proc/asound/-katalogen. Proc är ett speciellt bibliotek, detta bibliotek är inte del av det riktiga filsystemet, utan är ett virtuellt filsystem där man kommer åt information som Linux-kärnan vill att du ska kunna komma åt, exempelvis vilken processor du har. Det går även att skicka information till Linux-kärnan genom /proc-filsystemet. De filer man kan ha hjälp av i sammanhanget är:

/proc/asound/cards - visar kort information om alla ljudkort som finns installerade på datorn.
/proc/asound/pcm - visar de PCM-enheter som finns i systemet i formen
CC-DD: Tillverkare : Enhetsnamn : [uppspelning : inspelning]
/proc/asound/modules - visar de moduler som är laddade för att ljudkortet ska fungera.
/proc/asound/seq/drivers - visar de moduler som är laddade för att MIDI ska fungera.
/proc/asound/card0/ - katalog som innehåller information om det första ljudkortet på datorn.

För att få fram information ur de här filerna behöver man använda sig av kommandot cat som även kan lista vanliga textfiler. I kommando-prompten skriver du alltså:

cat /proc/asound/cards

för att få en något kryptisk lista över vilka ljudkort som finns på datorn. Man kan även gå in i katalogen /proc/asound och lista filer med cat, det kommer inte att skada något mer än möjligen din självkänsla.

PROGRAMMEN igen

alsamixer

Figur 2: Alsamixers gränssnitt

Det första programmet vi ska ta en titt på är alsamixer. Vid start kan programmet ta ett antal parametrar varav -c [ljudkortsnummer] är den viktigaste. Här kan man specificera vilket ljudkort som skall kontrolleras. Om man har flera ljudkort, alltså, som USB-mikrofoner eller dylikt. Då skriver man:

alsamixer -c 1

för att få det andra ljudkortets inställningar. Detta eftersom nördar gillar att börja räkna från 0. Väl i programmet kan man använda följande tangenter för att navigera runt:

pil-upp och pil-ner för att ändra volym
pil-höger/pil-vänster för att byta stapel
F4 för att bara visa inspelnings-kontroller
M för att stänga av/slå på ljudet på en kanal
[space] för att slå på/slå av default capture på vald kanal
F2 för att lista relevant information från /proc-katalogen
F3 för att bara visa uppspelnings-kontroller
F5 för att visa alla tillgängliga kontroller
Esc för att avsluta programmet

Default capture är den enhet som ALSA väljer för inspelning om ingen annan uttryckligen väljs av det program som används. Det kan exempelvis vara Mic-In eller Line-In.

arecord
Detta är det simplaste inspelningsprogram som du kommer att stöta på, någonsin. Inte till sin användning, utan till sin utrustning. Det kan sampla i många format, men det är också allt man kan göra med det. Syntaxen är:

arecord -D [device] -f [format] -d [duration] file

och det är här detaljkunskapen om ALSA kommer till sin rätt, första gången. För att lista vilka enheter vi har till vårt förfogande att spela in på, skriver vi kommandot:

arecord --list-devices

För att spela in på den första inspelnings-enheten (Card 0, Device 0) i CD-kvalitet (44,1kHz, 16-bitar, stereo) i tjugo sekunder till filen test.wav skriver vi:

arecord -D hw:0,0 -f cd -d 20 test.wav

Det är inte snyggt, och det är inte lättanvänt, men det är bra att kunna när det skiter sig i det blå skåpet. Kommandot arecord --help ger en sammanfattning av hur man använder arecord.

aplay
För att spela upp vårt mästerverk använder vi aplay. Det har i princip samma syntax som arecord, så för att spela upp filen test.wav skriver vi:

aplay -D hw:0,0 -f cd test.wav

Vi kunde lagt med -d 20 också, men utan den parametern spelar den hela filen tills den är färdig. Notera att vi använder samma enhet: hw:0,0, men nu använder ALSA playback-strömmen istället för capture-strömmen.

För de andra programmens olika parametrar och användningsområden, föreslår jag deras manual-pages, som kan hittas genom att skriva, i tur och ordning:

man aplaymidi
man arecordmidi
man aseqdump
man aconnect
man speaker-test

Detta kommando fungerar givetvis med de program som redan redovisats också.

Lycka till!

Program - introduktion

2006-08-20T16:48:00.000+02:00

Jag ska dra igenom ett antal program som kan vara bra att känna till när man börjar sin bana som Linux-musiker.

LASH

LASH (LASH Audio Session Handler) är som namnet antyder en sessionshanterare för JACK- och ALSA-applikationer. Eftersom man i Linux ofta använder sig av flera olika program i sin virtuella studiomiljö uppstod LASH, som tillåter att man sparar alla programmens inställningar i en speciell LASH-fil, stänger programmen och sedan laddar tillbaka alla programmen med rätt inställningar efter den något blöta semestern under vilken man glömt allt man kom ihåg innan, med ett darrigt musklick. LASH hanterar ingen ljud-data, det kör bara programmen som hanterar ljud-datan med de inställningar som gäller för en viss session. Alla program stöds ännu inte av LASH, men vi kommer att återkomma till detta i en annan artikel.

LADSPA

LADSPA är för ovanlighetens skull inte en rekursiv akronym och står för Linux Audio Developers Simple Plugin API. Det kan jämföras med VSTs kusin från landet, eftersom standarden inte riktigt räcker till för instrument liknande VSTi. Men det finns åtskilliga effekter och filter för att hålla sig nöjd ett tag. De flesta ljud-applikationer med självaktning stödjer LADSPA på något sätt. Och gör de inte det kan man alltid koppla in någon applikation via JACK som gör det.

DSSI

För att tillgodose de arma själar som inte har riktiga instrument att pilla på introducerades istället DSSI som av någon underlig anledning står för Disposable Soft Synth Instrument. Detta är alltså Linux-världens svar på VSTi. DSSI kan också köra vissa VSTi-plugins genom en dssi-vst-wrapper som i sin tur är beroende av Windows-kompatibilitetslagret Wine.
Låter det komplicerat? Det är det.

DIGITAL AUDIO WORKSTATION

Det finns egentligen bara en DAW att räkna med i Linux idag, och det är ardour. För människor som aldrig använt en hårddisk-inspelare förut kan den vara lite komplicerad att komma igång med, men när den tröskeln är passerad är den mycket bra.

Figur 4: Ardour Digital Audio Workstation v0.99.2

Ardour har stöd för MIDI-in och -ut via JACK och hårddisk-inspelaren kan redigera icke-destruktivt. I den kommande 2.0 versionen kommer det finnas stöd för VST-plugins via Wine.

MIDI

För MIDI finns det flera olika program att använda. Här följer ett litet urval:

Rosegarden verkar vara det som kommit längst, men det är inte helt enkelt att konfigurera.
MusE är väl integrerat med JACK men är svårt att få igång.
Seq24 är för den minimalistiske esteten.

Det finns lika många åsikter om dessa program som det finns människor som använder dem, så något konkret för/emot-snack kommer det inte att bli här.

TRUMMOR

En enkel step-sequencer för produktion av trum-mönster är Hydrogen som är både lättanvänt och räcker till för de flesta behov.

Figur 3: Hydrogen step-sequencer för trumloopar

Hydrogen kan styras via MIDI, och har stöd för JACK. T ex kan man styra Hydrogen genom att lägga in MIDI-spår i Rosegarden/MusE, skicka dem till JACK som sänder dem vidare till Hydrogen som skickar vidare till JACK som skickar vidare till en effektbox som skickar tillbaka till JACK som skickar ut signalen i högtalarna. Ja, ni fattar..

MJUKVARUSYNTHAR / EFFEKTER

Det finns även en uppsjö av mjukvarusynthar, effekt-rack och diverse annat smått och gott. Några som använts med författarens goda minne är:

Alsa Modular Synth - koppla och förvräng, addera LFOer, Echo-effektboxar, Delay, sequencer-boxar, allt som det finns LADSPA-plugins till. Stödjer JACK.
JACK-Rack - ett virtuellt effekt-rack där man kan stapla effekter på varandra och skicka vidare till nästa ljudkälla via JACK.
fluidsynth - en synth för att spela SoundFonts. Med MIDI och Audio-stöd via JACK.
Virtual Keyboard - det är inte snyggt, det är inte stort, men det är ett virtuellt MIDI-keyboard där man kan spela antingen genom att trycka på sitt eget datortangentbord, eller klicka med muspekaren på tangenterna på skärmen. Stödjer MIDI via JACK.
ZynAddSubFX - Ett effekt-rack med en hel del coola effekter. Stöds även det av JACK.

MASTERING

För mastering kan programmet JAMin användas. JAMin står för JACK Audio Mastering interface. Den kan åstadkomma mastering på ett obegränsat antal input-strömmar. För att göra detta har den:

en 1024-bands handritad EQ med modifierbara parameterkontroller,
en 31-bands grafisk EQ,
en 3-bands kompressor,
en 3-bands stereoviddskontroll,
och en massa annat.

Författaren själv har inte grejat alltför mycket i JAMin, men enligt utsago på diverse ställen på Internet är det ett mycket kompetent program.

Figur 4: JAMin handritad EQ-gränssnitt

TILL SIST

Det finns många andra program som också kvalar in här som Introduktion till ljudredigering/-produktion i Linux. För en någorlunda lång lista som kommer att hålla dig sysselsatt ett tag, gå till:

http://linux-sound.org/

Det var allt som vi hade att bjuda på den här gången. Jag hoppas att jag inte rört ihop det alltför mycket för er.

Jack - introduktion

2006-08-20T16:47:00.001+02:00

JACK

Om ALSA är fundamentet så är JACK (Jack Audio Connection Kit) grunden för de flesta framgångsrika studiobyggen. Till detta finns ett grafiskt gränssnitt: QJackCtl. I QJackCtl binder man ihop olika källor, vare sig de är ljudkällor eller MIDI-källor i något som närmast kan liknas vid en gammal telefonväxel, under Connections. På ena sidan finns input-portar och på den andra output-portar och dessa sammanfogas till något som låter:

Figur 1: Connections-fönstret i QJackCtl.

De två blåmarkerade portarna (capture_1 och master/in 1) kan knytas samman genom att trycka på Connect i fönstrets nedre vänstra hörn. Detta gör att ljud som kommer in på ljudkortets inspelningsport capture_1 vidarebefordras till den virtuella input-porten master/in 1 som startats genom programmet ardour, som vi kommer att återkomma till nedan.

Det finns även ett program som heter Patchage som visualiserar JACK-portar på ett lite annat sätt än QJackCtl gör. Detta program kommer också att avhandlas vid tillfälle.

Att JACK ser input-portar som output-portar och tvärtom är egentligen ganska logiskt och kan illustreras med en kedja som ser ut såhär:

Figur 2: Logiskt flöde för applikationen JACK.

Vi kommer att gå in mer på djupet av JACK i en alldeles egen artikel.

Ljudsystem - introduktion

2006-08-20T16:47:00.000+02:00

Det finns en uppsjö olika program för att åstadkomma ljud och musik med Linux som bas. Vissa är otroliga, vissa är bra, andra mindre bra och en del är rent av usla. På senare år har det gjorts en del försök att standardisera informationsutbytet mellan olika applikationer för att de ska kunna användas parallellt, vilket är ett välkommet steg mot verklig användarvänlighet.

OSS

Men vi börjar från grunden, nämligen med med själva ljudsystemet, fundamentet som allt kommer att bygga på. Ljud i Linux var i begynnelsen OSS (Open Sound System). OSS är i grund och botten gammal dynga som man inte ska grotta alltför mycket i, vilket jag heller inte kommer att göra, eftersom det från Linux kernel-version 2.6 blivit utfasat till förmån för ett annat system. OSS finns även på BSD-system och andra plattformar, vilket mycket väl kan vara dess enda fördel. OSS har i princip inga möjligheter att hantera flera ljudkällor samtidigt, vilket är ganska välkommet om man vill använda sitt ljudkort till annat än att spela upp systemljud när man gör något fel i OpenOffice Writer.

ALSA

Istället har ALSA (Advanced Linux Sound Architecture) blivit adopterat som det välartade barnet. Just "Advanced" i ALSA är inget att ta lätt på, för konfigurationsmöjligheterna är många och syntaxen för att göra dem är svår. Tanken är dock att vi på denna sidan ska kunna reda ut ett och annat gällande konfiguration, så att ni inte står alldeles handfallna. ALSA stödjer bland annat:

Hårdvarubaserad MIDI-syntes
Hårdvarumixning av flera kanaler
Full-duplex
Ett jäkligt komplext API (Application Programming Interface)
Multiprocessor-vänliga trådsäkra drivrutiner
OSS genom ett emuleringslager

Vi kommer att gå igenom ALSA mer noggrant i en annan artikel.